Text och foto: Lennart Berns

Linköpings domkyrkopastorat har tagit ett berömvärt initiativ. På griftegården i Linköping har de satt upp små skyltar vid kända personers gravar, vilka berättar om personens liv och gärningar. Flera av skyltarna har s k QR-koder vilka skannas med smartphone eller surfplatta, varefter man kan lyssna till en längre beskrivning av personens i fråga liv, samt se bilder.
En av dem som uppmärksammats på detta sätt är spetsbergsflygaren, kapten Einar Lundborg. Han hade huvuddelen av sin verksamhet förlagd till Malmen där han också 1931 omkom under provflygning av en Jaktfalken. Mest känd är han för räddningen 1928 av italienske generalen Umberto Nobile efter att denne havererat på ett isflak norr om Spetsbergen med sitt luftskepp Italia, på väg till Nordpolen. Lundborgs räddningsinsats gav honom något av hjältestatus, inte olik dagens stora popstjärnor.

OBS! Bilder finns inte med här!

images/2018_Material_t_nyheter/LB_artikel_Link_grav_Lundb/Linkoping_grav_Lundborg.jpg” alt=”Linkoping grav Lundborg” width=”75%” height=”NaN” style=”display: block; margin-left: auto; margin-right: auto;” />Under den svarta stenen vilar Einar Lundborg, en av Sveriges mest kända piloter genom tiderna.
Med hjälp av en s k QR-kod (Quick Response, en sorts tvådimensionell kod för optisk avläsning) kan man lyssna till en berättelse om Lundborgs liv samt se bilder.

Text: Göran Kihlström

Under en veckoända i slutet av mars genomfördes en ”flyghistorisk” bussresa från Stockholm och några mälardalsorter till Oslo med 45 deltagare. Efter en solig och fin busstur med underhållning från ett antal videofilmer med flyganknytning, som reseledaren Lennart Berns introducerade, skedde inkvartering på det bekväma och centrala hotell Scandic Solli. Vi undfägnades med en välsmakande buffé där det runt borden inte sakandes historiska och nostalgiska samtalsämnen med flyganknytning.

På söndagsmorgonen tog oss bussen till Gardermoen där det första besöket var Forsvarets Flysamling. Det visade sig vara ett mycket väldisponerat museum som ingår i en övergripande organisation Forsvarets museer. Museet har varit stängt ett antal år men är sedan 2017 åter öppnat.

Vi fick av mycket kompetenta guider en genomgång av det norska försvarets flygutveckling. Liksom i Sverige var det inom marinen och armén som det hela började. Den första flygmaskinen Start, som finns utställd, anskaffades 1912 från Tyskland genom en insamling anordnad av ett antal officerare från Norges första ubåt. Av svenskt intresse är utställningen om den kurirflyglinje som fanns mellan Bromma och Skottland under andra världskriget.

Utöver den tidiga historien finns ett stort antal av de flygplan som tjänade Norge under kriget. Bland klenoderna räknas en Spitfire PR XI samt en Northrop N-3PB som det tog frivilliga entusiaster över 10 000 timmar att renovera, Bland tyskbytena finns en Junkers Ju 52/3m och en Heinkel He 111. I verkstaden, som vi också fick tillträde till, renoverades en Junkers Ju 88, en av få bevarade. Efter kriget anskaffades bland annat de Havilland Vampire, innan vapenhjälpen inom ramen för NATO-anslutningen 1949, vilken innebar tillskott av bland annat F-84 Thunderjet och F-86 Sabre. Norge anskaffade även F-104 Starfighter som med dubbla ljudhastigheten och fenomenala stigprestanda var det skarpaste flygplanet i norska flygvapnets historia. Senaste tillskotten i utställningen är bland annat C-130 Hercules och Twin Otter samt några F-5 Freedom Fighter. En av våra guider hade som färdmekaniker 11 000 flygtimmar i C-130 och hade bara vid ett enda tillfälle stängt ner en motor under flygning.

Utöver flygplanen finns ett antal fint utformade dioraman som ger en god översikt över den omfattande markbaserade delen av flyget som behövs för att betjäna flygplanen. För de som är intresserade av avionik finns ett antal detaljerade skisser som beskriver den elektronik som finns i ett modernt flygplan, till exempel F-16 Fighting Falcon.

Museet, som är öppet lördagar och söndagar (under sommaren även onsdagar), är väl värt ett besök.

Bara en kort bussresa bort, också invid Gardermoens storflygplats, ligger SAS-museet. Det innehåller en omfattande information om civilflygets utveckling i de skandinaviska länderna fram till bildandet av SAS 1946. Vid en rundvandring bjuds bland annat en exposé av den varierade service som passagerare erbjudits under åren samt några inredningar i flygplan. En hel avdelning ägnas polarlinjens tillkomst och utveckling med historisk koppling till Roald Amundsen. Många av oss mindes de uniformer som SAS besättningar och kabinpersonal burit genom åren. SAS sparade inte på krutet när det gällde designers av framförallt flygvärdinnornas uniformer. Här finner vi namn som Christian Dior och Calvin Klein.

Mest imponerade den stora samlingen av mycket detaljerade och uppskurna flygplansmodeller av de typer som opererats under åren. Ett antal motorer från några av de typer som funnits ingår i utställningen.

Även på detta museum finns rutinerade och kunniga guider, alla med förflutet i olika befattningar inom SAS. Museet är öppet tisdagar och söndagar.

Efter ännu en bussresa med ett antal videofilmer från olika flygdagar, var det en trött men nöjd skara som anlände till resans utgångspunkt.

En av resenärerna uttryckte det sålunda: ”Varmaste tack för en fint organiserad och väl genomförd upptäcktsresa till Oslo och Gardermoen … Ett härligt veckoslut att förvara i ljust minne …”.

Resan arrangerades av SFF region Stockholm och Aeroproduction med Resekompaniet i Eskilstuna som teknisk arrangör.  

 

OBS! Bilder finns inte med här!

images/2018_Material_t_nyheter/LB_artikel_Oslo/Guide.jpg” alt=”Guide” width=”75%” height=”NaN” style=”display: block; margin-left: auto; margin-right: auto;” />Den som arrangerat vårt besök på Forsvarets Flysamling var Björn Olsen, som också var en av våra duktiga guider. Till vänster står Hans Fehrnström som i bussen passade på att puffa för IPMS 08 Open.
Foto: Lennart Berns.

 

OBS! Bilder finns inte med här!

images/2018_Material_t_nyheter/LB_artikel_Oslo/Ju_52.JPG” alt=”Ju 52″ width=”75%” height=”NaN” style=”display: block; margin-left: auto; margin-right: auto;” />Denna Ju 52/3m fiskades upp från en sjöbotten i norra Norge och har återställts i fantastiskt skick.
Foto: Lennart Berns.

 

OBS! Bilder finns inte med här!

images/2018_Material_t_nyheter/LB_artikel_Oslo/Vampire.JPG” alt=”Vampire” width=”75%” height=”NaN” style=”display: block; margin-left: auto; margin-right: auto;” />Efter kriget anskaffades de Havilland Vampire till Norge.
Närmast i bild tvåsitsaren T.55 som man fått från Sverige och något bortom ensitsiga versionen F.3.
Till vänster skymtar Heinkel He 111 och till höger vackra T-33.
I taket hänger en Spitfire.
Foto: Lennart Berns.

 

OBS! Bilder finns inte med här!

images/2018_Material_t_nyheter/LB_artikel_Oslo/Polar.JPG” alt=”Polar” width=”75%” height=”NaN” style=”display: block; margin-left: auto; margin-right: auto;” />SAS var pionjärer att flyga från Skandinavien till USA via storcirkeln som tog dem över polartrakterna.
Inför en eventuell nödlandning tog man fram denna fodrade flermanssovsäck.
Foto: Daniel Hedström.

 

OBS! Bilder finns inte med här!

images/2018_Material_t_nyheter/LB_artikel_Oslo/DC-9.JPG” alt=”DC 9″ width=”75%” height=”NaN” style=”display: block; margin-left: auto; margin-right: auto;” />På SAS-museet finns många intressanta föremål från bolagets historia, från bildandet 1948 fram till våra dagar. Stort intresse tilldrog sin denna cockpit från en Douglas DC-9.
Foto: Lennart Berns.

Årsredovisning för Svensk Flyghistorisk Förening år 2018 finns nu tillgänglig för inloggade medlemmar på medlemmars sida.

// SFF Styrelse

 

Text: Lennart Berns

Svensk Flyghistorisk Förenings arkiv har Sveriges sannolikt största samling av ansedda brittiska flygtidskriften Aeroplane. I arkivet finns kompletta årgångar från 1941 och framåt, samt spridda exemplar från åren 1931-40.
Aeroplane har under alla år ägnat stor uppmärksamhet åt svenskt flyg.

För att underlätta för forskare m.fl. att finna dessa artiklar och notiser, har vår medlem Jan Buisman förtjänstfullt listat dem alla i en sammanställning, vilken nu gjorts tillgänglig på vår hemsida. Jan är i skrivande stund framme vid 2005, och sammanställningen fortgår.

För åtkomst krävs medlemskap och inloggning på Medlemmars sida. Under meny/rubrik Arkiv och dess underrubrik Förteckningar (PDF) (Utländska Tidskrifter), finns dock ett exempel på några sidor ur Buismans sammanställning.

OBS! Bilder finns inte med här!

images/2018_Material_t_nyheter/Aeroplanemontage.png” alt=”Aeroplanemontage” width=”75%” height=”NaN” style=”display: block; margin-left: auto; margin-right: auto;” />

Exempel på dagens Aeroplane och hur den såg ut i mitten av 1930-talet.

Text: Lennart Berns

Foto via Svensk Flyghistorisk Förening

 

I en nyhetsutsändning från TT sommaren 1955 meddelades nyheten att Sverige och Flygvapnet köpt två flottiljer Hawker Hunter från Storbritannien. 120 flygplan på ett bräde! Med beteckningen J 34 skulle det nya jaktflygplanet överbrygga klyftan mellan J 29 Tunnan och J 35 Draken.
Hawker Hunter, av många ansett som Flygvapnets genom tiderna vackraste flygplan, var ursprungligen avsett för försvaret och Stockholm och tilldelades följaktligen F 8 i Barkarby och F 18 i Tullinge. Pilot vid första leveransen var sedermera flygvapenchefen Dick Stenberg.

J 34 var en Hawker Hunter Mk.4. med Avonmotor utan efterbrännkammare. Stigförmågan lämnade mycket i övrigt att önska; de sovjetiska bombflygplanen som jaktflyget på Stockholmsflottiljerna hade att bekämpa, hade säkert hunnit att både fälla sina bomber och anträda återfärden innan Huntrarna hunnit upp på höjd för att ta upp jakten. För att förbättra stigprestanda gjordes på FC försök att utrusta typen med efterbrännkammare.

J 34 var mycket omtyckt av piloterna, men mindre av teknikerna som hade svårt att förlika sig med brittiska konstruktionslösningar.

När J 35 Draken kom i tjänst var de östra flottiljerna F 13 i Norrköping, F 16 i Uppsala och F 18 de första att få typen. Därmed ägde en kraftig förstärkning av Stockholmsförsvaret rum, tack vare Drakens enastående stigförmåga. J 34:orna förflyttades bakåt i landet, till flottiljerna F 9 i Göteborg och F 10 i Ängelholm. Beväpningen som ursprungligen var automatkanoner, utökades med Robot 24 Sidewinder.

I början på 1969 var det slutfluget. Närmare bestämt vid en flyguppvisning på F 9 den 11 februari 1969. Därefter gick de återstående flygplanen till skroten. Sju räddades dock från Skrot-Pelle och fann vägen till England där de renoverades och återställdes i flygande skick. Några levererades till Schweiz.

Sic Transit Gloria Mundi!

 

OBS! Bilder finns inte med här!

images/2018_Material_t_nyheter/LB_Hunter/Hun1-min.jpg” alt=”Hun1 min” width=”75%” height=”NaN” style=”display: block; margin-left: auto; margin-right: auto;” />En vacker stilstudie av J 34 Hawker Hunter, enligt de flestas bedömning Flygvapnets vackraste flygplan någonsin. Flygplanet infriade talesättet att vackra flygplan flyger bra.

 

OBS! Bilder finns inte med här!

images/2018_Material_t_nyheter/LB_Hunter/Hun2-min.jpg” alt=”Hun2 min” width=”75%” height=”NaN” style=”display: block; margin-left: auto; margin-right: auto;” />F 9 på Säve utanför Göteborg svarade under många år för luftförsvaret av västra Sverige.
J 34 Hawker Hunter blev ett välkommet tillskott under 1960-talet.

 

OBS! Bilder finns inte med här!

images/2018_Material_t_nyheter/LB_Hunter/Hun3-min.jpg” alt=”Hun3 min” width=”75%” height=”NaN” style=”display: block; margin-left: auto; margin-right: auto;” />J 34 kom att utrustas med IR-målsökande Rb 24 Sidewinder.
J 34 var också utrustad med avståndsmätare som mätte avståndet till målet, något som underlättade siktningen.

 

OBS! Bilder finns inte med här!

images/2018_Material_t_nyheter/LB_Hunter/Hun4-min.jpg” alt=”Hun4 min” width=”75%” height=”NaN” style=”display: block; margin-left: auto; margin-right: auto;” />Sic Transit Gloria Mundi!
Flygvapnets vackraste flygplan genom tiderna slutade sina dagar på skroten, utom sju som flög vidare i olika skepnader.

Årsmötet 2019 kommer att hållas i Nyköping 6-7 april på Blommenhof Hotell.
Mer info här: Årsmötet 2019 (OBS! sidan uppdaterad)

OBS! Bilder finns inte med här!

images/blommenhof-hotell-nyk-ping-s-rmland_1_orig.jpg” alt=”blommenhof hotell nyk ping s rmland 1 orig” width=”50%” height=”NaN” style=”display: block; margin-left: auto; margin-right: auto;” />

Nu kan alla läsa ett smakprov av SFFs fantastiska medlemstidning ”Svensk Flyghistorisk Tidskrift”!

Du hittar länken på startsidan – eller direkt här: SFT 3-18. Tänk dig sedan att kunna få inte mindre än sex stycken sådana fullmatade nummer per år som medlem, inget att tveka om eller hur?!

Trevlig läsning!

Text: Lennart Berns

OBS! Bilder finns inte med här!

images/2018_Material_t_nyheter/Alfa_Antikvariat.jpg” alt=”Alfa Antikvariat” width=”25%” height=”NaN” style=”display: block; margin-left: auto; margin-right: auto;” />

Alfa Antikvariat på Olof Palmes Gata i Stockholm, med en synnerligen omfattande avdelning för flygböcker, upphör med verksamheten i juni. Anledningen är bland annat dyra hyror, närmare 70 000 i månaden, nätbokhandlare med låga priser, ändrade läsvanor och internet. Från nu fram til stängningen har antikvariatet 50 % rabatt på hela sortimentet.
Den som vill utöka sitt flygboksbestånd eller skaffa den där boken som saknas i flygbokssamlingen, kan alltså göra fynd.
Efter Alfa Antikvariats stängning återstår Rönnells Antikvariat på Birger Jarlsgatan som också har ett förhållandevis brett flygbokssortiment, men framförallt SFF:s Medlemsservice.

 

OBS! Bilder finns inte med här!

images/SFT_Omslag/SFT_1_19_omslag.jpg” alt=”SFT 1 19 omslag” width=”50%” height=”NaN” style=”display: block; margin-left: auto; margin-right: auto;” />

I detta nummer bland annat:

Ordföranden har ordet

Gammalt och nytt i korthet

Biltema och warbirds

SwAFHF på Uppsala

FV-assistans av SR-71 över Östersjön

När första världskriget kom till Eksjö

Väderbiträde 1959

Hur Trollet-motorn kom till

Historien kring en svensk amfibie

Helikoptern i mitt liv, eller tvärtom

Finska renoveringar på Vanda

Åke Jansson

Segelflyg i Skåne

Sk 14 i FV och på Flygvapenmuseum

Vinter- och sommarfälthållning på flygbas

Inför SFF:s årsmöte 2019

Första flygningen med 29:an

Var det kanske lättre förr, eller

Radarjaktledarutbildning – förr

Modellhörnan

Sommarminne från dalaskogarna

Föreningsnotiser

Flygfilmer på dvd

Brevlådan 

Böcker

Medlemsservice

Nytt från Arkiv och Medlemsservice

Mötesverksamhet

FK 23 Bantam

Text och Foto: Lennart Berns

För i dagarna 20 år sedan lämnade en av Flygvapnets TP 85 Caravelle Malmen för att flygas till Le Caravelle Club på Arlanda. Den andra av de två signalspaningsflygplanen hade överförts till Flygvapenmuseum där den nu kan beskådas och även, i vissa fall, beträdas för att visa operatörsplatserna ombord.

Ideella Le Caravelle Club jobbar ständigt med att hålla sin Caravelle i gott skick och med fungerande system. Nu är målet att kunna taxa flygplanet för egna motorer. Flygplanet kommer förhoppningsvis redan i sommar att få en ny uppställningsplats i anslutning till Arlanda Flygsamlingar.

De två Caravellerna kom till Flygvapnet från SAS 1972 för att ersätta tidigare signalspaningsflygplanet Tp 52 Canberra. Det var ett erbjudande som Flygvapnet hade svårt att motstå. Priset för de begagnade flygplanen var fördelaktigt och de var försedda med Rolls Roycemotorer, i huvudsak samma som i både Lansen och Draken. SAS erbjöd sig även att ta hand om underhållet. När Caravellerna tjänat ut ersattes de av nuvarande S 102.

Innan Caravelle blev aktuell för Flygvapnet stod deltavingade brittiska bombflygplanet Avro Vulcan högt på önskelistan, särskilt som det kunde flyga högt samt erbjuda tre operatörsplatser.

Ett kuriosum i sammanhanget är att det var Caravelle som fick Flygvapnet att övergå från benämningen reaflygplan (förkortning för reaktionsmotordrivna flygplan) till jetflygplan. När SAS 1959 introducerade Caravelle, ansågs att benämningen reaflygplan i annonserna för det nya flygplanet kunde misstolkas, varför man valde benämningen jetflygplan. Flygvapnet var inte sena att följa efter.

OBS! Bilder finns inte med här!

images/2018_Material_t_nyheter/LB_artikel_Caravelle/Le_Caravelle_Club-min.jpg” alt=”Le Caravelle Club min” width=”75%” height=”NaN” style=”display: block; margin-left: auto; margin-right: auto;” />Den ena av Flygvapnets två före detta TP 85 Caravelle, skänktes till Le Caravelle Club på Arlanda.
Ambitionen är att den snart åter skall kunna taxa för egna motorer.

 

OBS! Bilder finns inte med här!

images/2018_Material_t_nyheter/LB_artikel_Caravelle/Cockpit-min.jpg” alt=”Cockpit min” width=”75%” height=”NaN” style=”display: block; margin-left: auto; margin-right: auto;” />Förarplatsen i TP 85 Caravelle var av typisk 50-talssnitt med analoga instrument.
Caravelle tjänstgjorde i Flygvapnet som signalspaningsflygplan åren 1972 – 99.

 

OBS! Bilder finns inte med här!

images/2018_Material_t_nyheter/LB_artikel_Caravelle/FV-museums_Caravelle-min.JPG” alt=”FV museums Caravelle min” width=”75%” height=”NaN” style=”display: block; margin-left: auto; margin-right: auto;” />Flygvapenmuseums TP 85 är ett blickfång för museet och erbjuder sedan en tid möjlighet för förbokade besökare att gå ombord.
De ursprungliga operatörsplatserna har behållits.

 

OBS! Bilder finns inte med här!

images/2018_Material_t_nyheter/LB_artikel_Caravelle/Avro_Vulcan-min.JPG” alt=”Avro Vulcan min” width=”75%” height=”NaN” style=”display: block; margin-left: auto; margin-right: auto;” />Deltavingade brittiska bombflygplanet Avro Vulcan var ett tag tänkt som signalspaningsflygplan i svenska flygvapnet.